PRESSKONFERENS, 10 juni 1998, kl 10.00

Ur inledningen

• Av de 25 större väpnade konflikter som pågick under 1997 var endast en mellanstatlig: den mellan Indien och Pakistan om Kashmir. Alla övriga väpnade konflikter var inbördeskrig.
• I september återupprättades vapenvilan på Nordirland, och de första förhandlingarna på årtionden mellan alla parter i konflikten inleddes. Detta beredde marken för den historiska överenskommelsen i april 1998.
• Nordkorea gick med på att gå in i förhandlingar om ett fredsavtal. Första sessionen hölls i december 1997. Japan och Ryssland kom överens om att före år 2000 ha utarbetat ett fredsfördrag.
• Efter en lovande början i januari med Hebronfördraget innebar resten av året mest bakslag för fredsprocessen i Mellanöstern. Nya israeliska bosättningar orsakade sammanbrott i förhandlingarna, och Israel anklagade palestinierna för att inte ha satt stopp för terrorismen.
• Under 1997 intensifierade Ryssland sina ansträngningar att lösa de territoriella konflikterna i det forna Sovjetunionen. Samtidigt hotades dess agerande av rivaliserande intressen, särskilt i de oljerika områdena i Centralasien. Relationerna med Tjetjenien fick en mer pragmatisk inriktning.

• Skiljelinjen mellan NATO-stater och stater utanför alliansen har blivit mindre markant i och med grundtraktaten (Founding Act) mellan NATO och Ryssland och det nya Euro-atlantiska partnerskapsrådet för utvidgat samarbete mellan NATO och medlemmarna i Partnerskap för fred.

Militärutgifter och upprustning

• Världens sammanlagda militärutgifter minskade de senaste tio åren med en tredjedel till ungefär 740 miljarder dollar. Nedgången planade ut mot slutet av perioden: under de senaste två åren var minskningen mindre än 1 procent per år, att jämföra med 4.5 procent per år i genomsnitt för perioden.
• Den viktigaste orsaken till förändringen i den globala trenden var de kraftiga nedskärningarna i Rysslands militärutgifter under 1992. Vid utgången av 1997 var Rysslands faktiska militärutgifter mindre än en tiondel av de för Sovjetunionen 1988. Det har också gjorts betydande nedskärningar av militärutgifterna i Afrika, Centralamerika och USA.
• I några regioner ökade emellertid militärutgifterna, framför allt i Sydasien, Ostasien och Mellanöstern. Den finansiella krisen i Ostasien har dock medfört bantningar i planerade militärutgifter och framtida vapenupphandling i regionen.
• Den omfattande omstruktureringen av vapenindustrin i OECD-länderna fortsatte under 1997. Inom den amerikanska vapenindustrin gick förändringen snabbt, genom stora förvärv och fusioner, i Västeuropa gick utvecklingen långsammare, med internationella joint ventures och samarbetsprojekt.
• USA är fortfarande dominerande inom militär teknologi med en budget för forskning och utveckling (FoU) som är sju gånger så stor som Frankrikes, den i sammanhanget närmaste konkurrenten. För första gången på 30 år minskade Japan, USA:s enda medtävlare inom civil teknologi, sin budget för militär FoU. Den motsvarar nu en tjugondel av USA:s. För Rysslands militärteknologi gäller restriktiva exportregler, och den ligger dessutom inte längre på samma höga teknologiska nivå.
• Indien har sedan 1993 investerat 500 miljoner dollar årligen i militär FoU, en summa som kommer att öka betydligt om nuvarande planer fullföljs. Den militära andelen av hela det statliga anslaget för FoU är cirka 28 procent, och andelen av de totala anslagen för FoU i landet är cirka 18 procent. Endast i USA är siffran högre. Om Indiens utgifter för FoU på det nukleära området och rymdområdet inkluderas, uppgår beloppet till 910 miljoner dollar per år, eller 68 procent av de statliga FoU-anslagen.
• Värdet av internationella leveranser av tyngre konventionella vapen ökade med 12 procent under 1997 (jämfört med 1996) till lite över 25 miljarder dollar enligt SIPRI:s trendindikator. USA:s andel av leveranserna av tyngre konventionella vapen ökade till 43 procent, medan Rysslands minskade till 14 procent.

Icke-spridning, rustningsbegränsning och nedrustning

• Det var under hela 1997 ovisst om START II - fördraget skulle komma att träda i kraft, detta trots att presidenterna Clinton och Yeltsin var överens om en rad åtgärder ägnade att öka möjligheterna för att fördraget skulle ratificeras av det ryska parlamentet. Att 1996 års Internationella provstoppsfördrag skulle träda i kraft under överskådlig tid verkade osannolikt, eftersom de nödvändiga ratifikationerna från alla de 44 staterna som har kärnteknologisk forskning och utveckling fortfarande fattades.
• Under 1997 ratificerade Kina, Ryssland och USA 1993 års Konvention om förbud mot kemiska vapen. Konventionen trädde i kraft den 29 april, och arbetet har nu påbörjats med utformning av lagstiftningen som ska ligga till grund för avskaffandet av kemiska vapen i de enskilda länderna.
• Under 1997 deltog allt fler länder i att skapa regelverk för begränsning av export av vapen och militär teknologi. Av största betydelse var att Kina gick med i Zangger-kommittén, där länder som exporterar nukleärt material samordnar sina nationella system för exportkontroll.
• Vid förhandlingarna i Wien om revidering av 1990 års CFE-fördrag (CFE = Conventional Armed Forces in Europe) antogs i juli beslut om utgångspunkter för anpassning av fördraget till de nya säkerhetspolitiska förutsauml;ttningarna i Europa. I Bosnien och Herzegovina, Kroatien och Jugoslavien (Serbien och Montenegro) genomfördes nedskärningarna av antalet tyngre vapen enligt det avtal som slöts i Florens 1996 om regional nedrustning i före detta Jugoslavien.
• Konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av personminor samt om deras förstöring signerades i december 1997 av mer än 120 stater. I maj 1998 hade 11 stater ratificerat. Internationella kampanjen mot landminor och dess samordnare Jody Williams tilldelades Nobels fredspris 1997.

.

Homepage